Fabyan-kvarnen i Illinois: en äkta holländare vid Fox Rivers strand
På östra stranden av Fox River i Geneva, Illinois, drygt sex mil väster om Chicago, snurrar vingarna på en femvånings väderkvarn av trä ovanför trädtopparna i ett kommunalt naturreservat. Fabyan-kvarnen är ingen trädgårdskuliss. Det är en äkta kvarn av holländsk typ, med träkropp och vridbar hätta, byggd på 1850-talet av en tysk invandrad hantverkare, flyttad tvärs över prärien 1914 på en excentrisk miljonärs order och omsorgsfullt satt i drift igen av holländska kvarnbyggare i början av 2000-talet. På malningsdagar snurrar kvarnstenarna än i dag, vilket gör den till en av ytterst få autentiska, fullt fungerande väderkvarnar av sitt slag i hela USA.
En tysk hantverkare på Illinois prärie
Kvarnens historia börjar en bra bit från den flod den i dag blickar ut över. Någon gång mellan 1850 och 1860 uppförde den tyske invandraren och hantverkaren Louis Blackhaus kvarnen i jordbrukssamhället York Center, nära dagens Lombard i DuPage County. Vid 1800-talets mitt sökte sig stora skaror tyska nybyggare till norra Illinois, och med sig hade de hemlandets yrkeskunnande — kvarnhantverket inte minst. Det Blackhaus lät resa på prärien var något anmärkningsvärt för den amerikanska Mellanvästern: en fullstor kvarn av europeiskt snitt, med avsmalnande träkropp och vridbar hätta, i en tid då de flesta amerikanska mjölkvarnar drevs med vattenkraft och landets vinddrivna maskiner mest var enkla pumpar för att lyfta brunnsvatten. I årtionden malde kvarnen traktens säd till mjöl och djurfoder. Vid 1900-talets början hade dock ångmaskiner och industriella valskvarnar gjort vindmalning olönsam, och den gamla kvarnens arbetsliv tycktes gå mot sitt slut.
Överste Fabyan och godset Riverbank
Här kliver George Fabyan in i berättelsen: en textilmagnat från Chicago med djupa fickor, rastlös nyfikenhet och en förkärlek för det udda. Från 1900-talets första år byggde Fabyan och hans hustru Nelle upp Riverbank, ett vidsträckt lantgods utmed Fox River strax söder om Geneva. Egendomen växte till ett av Mellanvästerns märkligaste privata riken. Bostadshuset i dess mitt byggdes om av ingen mindre än Frank Lloyd Wright och är i dag känt som Fabyan Villa. Runt omkring bredde en japansk trädgård ut sig, liksom en simbassäng i romersk stil, växthus, en fyr och hägn som tidvis hyste björnar och andra exotiska djur. Fabyan finansierade dessutom Riverbank Laboratories, en privat forskningsanläggning vars medarbetare ägnade sig åt akustik och — mest ryktbart — åt kryptologi. Kodknäckarna som skolades på Riverbank, däribland William Friedman och Elizebeth Smith Friedman, kom att prägla amerikansk kryptoanalys under första världskriget och långt därefter. I detta samlarlandskap passade en fullstor, fungerande väderkvarn som hand i handske.
En kvarnflytt anno 1914
År 1914 köpte Fabyan den gamla Blackhaus-kvarnen och lät plocka ner den bit för bit. Grova bjälkar, kugghjul och kvarnstenar fraktades omkring tre mil västerut till Riverbank. Att montera ner och återuppföra en kvarn av den här storleken är ett väldigt företag än i dag; på hästskjutsarnas tid gränsade det till hjältedåd. Återuppbyggnaden, på en höjd ovanför Fox Rivers östra strand, sysselsatte kunniga hantverkare under lång tid, och kvarnen som åter reste sig i Geneva fogades varsamt samman på nytt — den kopierades inte. Fabyan behandlade heller aldrig sitt förvärv som ren utsmyckning: kvarnen togs i bruk igen och malde säd åt godset, och den blev snabbt Riverbanks signum, med vingarna synliga från vägen längs floden. Medan otaliga historiska kvarnar förföll på sina platser under de här årtiondena överlevde just denna — därför att en förmögen entusiast ville ha den så gärna att han flyttade den.
Vad som kännetecknar en holländare
Fabyan-kvarnen tillhör en tydligt avgränsad familj inom europeiskt kvarnbyggeri. På engelska kallas typen smock mill, eftersom silhuetten påminner om lantarbetarnas vida linneskjortor; på svenska talar vi om holländare eller hättkvarn. Den mångsidiga träkroppen står stilla och smalnar av uppåt; bara hättan högst upp är vridbar och bär vingaxeln med vingkorset, så att vingarna kan ställas mot vinden oavsett varifrån den blåser. Just detta skiljer holländaren från den äldre stubbkvarnen, där hela kvarnkroppen vrids kring en kraftig mittstolpe, och från tornkvarnen, som löser samma uppgift med ett murat torn. Invändigt möter besökaren förindustriell ingenjörskonst utförd nästan helt i trä: vingarna driver vingaxeln, vars stora kronhjul griper in i en mindre drev; en stående axel leder sedan kraften ner genom kvarnkroppen till stjärnhjulet, som i sin tur sätter kvarnstenarna i rörelse. Varje kugge, lager och axel kräver millimeterprecis snickarkonst — det är ingen slump att kvarnbyggare blev ett eget, högt specialiserat yrke.
Från privat infall till allmän klenod
George Fabyan dog 1936 och Nelle Fabyan 1939, och som privat rike överlevde det stora godset dem inte länge. Forest Preserve District i Kane County förvärvade kärnan av Riverbank, och markerna blev Fabyan Forest Preserve — ett naturreservat öppet för alla. Tillsammans med villan, den japanska trädgården och strandängarna gick väderkvarnen över i allmän ägo, och den blev snart hela reservatets sinnebild och ett av Fox-dalens mest omhuldade landmärken. Mot Illinois klimat hjälpte dock ingen folklig kärlek. Bistra vintrar, kvava somrar och hårda stormar sliter på varje träbyggnad, och en väderkvarn, med sina utsatta vingar och väldiga rörliga delar, far mer illa än de flesta. Trots återkommande reparationer under 1900-talet försämrades skicket, och på 1990-talet räckte kosmetiskt lappande inte längre.
Holländska kvarnbyggare i Illinois
Det som sedan följde hör till de mest lyckade kvarnrestaureringar som genomförts i Nordamerika. Forest Preserve District bestämde sig för en fullständig och historiskt trogen upprustning och hämtade yrkesverksamma kvarnbyggare från Nederländerna, där konsten att bygga och underhålla väderkvarnar levt vidare i obruten tradition. Med traditionella tekniker och material förnyade laget hättan, vingarna och det inre maskineriet — och behandlade kvarnen inte som ett stelnat monument utan som en maskin som skulle gå igen. Arbetet slutfördes 2005, och sedan dess kan Fabyan-kvarnen göra det den byggdes för på 1850-talet: fånga vinden och mala säd. Kvarnen är upptagen i National Register of Historic Places, USA:s nationella register över historiska platser, och utbildade frivilliga kör den på utvalda dagar och visar besökarna hela kedjan, från snurrande vinge till nymalet mjöl.
Ett besök vid kvarnen i dag
Fabyan Forest Preserve breder ut sig på båda sidor av Fox River mellan Geneva och Batavia; kvarnen står på östra sidan, ett stenkast från Fox River Trail, en av Chicagotraktens mest populära cykel- och vandringsleder. Under säsongens öppetdagar tar frivilliga guider med besökare in i kvarnen och visar träkuggarna i arbete, och omgivningarna förtjänar gott om tid: Fabyan Villa, ombyggd av Frank Lloyd Wright, är i dag museum, och den restaurerade japanska trädgården alldeles intill räknas till Mellanvästerns äldsta i sitt slag. Fotografer söker sig gärna hit i den gyllene timmen, när det låga ljuset fastnar i vingarnas spröjsverk. Få platser i Amerika låter en uppleva en äkta europeisk väderkvarn i full drift — och knappast någon annan bäddar in upplevelsen i en historia med kryptografer, exotiska djur och en miljonär som lät flytta en femvåningsbyggnad för att han tyckte om den.
På kartan
Fabyan-kvarnen påminner oss om att märkvärdiga kvarnar inte bara finns i Nederländerna eller Europas gamla kvarnbygder — de dyker upp även på flodstränder i den amerikanska Mellanvästern. Du hittar dess exakta läge, tillsammans med hundratals andra historiska väderkvarnar världen över, på vår interaktiva karta. Zooma in på Illinois och Fox-dalen, eller ge dig ut från Geneva på en virtuell resa genom kvarnhistorien — en vinge i taget.